Tillförsikt

Handlar knappast denna text om även om det är så som jag känner och tänker att mitt liv just nu är, rätt mycket fyllt med tillförsikt. Denna text handlar om något som intresserar mig mycket, nämligen förhållandet mellan tanke och känsla! Vad skapar vad, eller är det ett ömsesidigt skapande? För mig är det oftast så att en tanke jag har också skapar en känsla hos mig....ibland kan andra yttre ting skapa känslor hos mig. Musik är ett exempel! Fast frågan blir ju då om det är en tanke som uppstår vid en viss sorts musik som gör att en viss känsla uppstår? Viss musik blir jag glad av att höra - är det då tanken på glädje som gör att känslan uppstår? Eller är det känslan glädje som uppstår först och sedan kommer tanken? Vi kan ju manipuleras av våra tankar och då också manipulera hur vi tänker. (ett förtydligande; manipulera betyder för mig att få någon eller mig själv på andra tankar - allra som oftast positivt. Det betyder inte hjärntvätta). Om jag tänker jobbiga och mörka tankar, tja då blir ju den stunden rätt så trist, om jag däremot tänker glada tankar då blir ju stunden trivsammare.

Visst är det så ibland att jag väljer att tänka trista/jobbiga/komplicerade tankar som väcker dystra känslor hos mig...och så kanske det ska vara - men jag vill leva ett liv där jag mår bra! Bra mår jag när jag tänker kreativa, positiva tankar. Bra mår jag när jag har möjlighet att lära mig nytt. Människor som inte mår bra, kan kanske inte bara börja tänka positiva tankar för att må bra, de finns säkert situationer som gör att det är omöjligt att tänka en enda positiv tanke just då - men man kan kansks förhålla sig till de situationerna på olika sätt, för att få ett så gott liv som möjligt.

avkoppling

så skönt att upptäcka alla olika former av avkoppling! Att vara ute och springa, lägga meter efter meter bakom sig, är så fanatsktiskt avkopplande! Jag löser inte ett endaste problem...hur jag än försöker lyckas jag inte hålla kvar en tanke. Tanken liksom bara passerar i hjärnan, utan att kräva någon lösning. Det är så härligt att bara acceptera tankarna, oavsett dess status!

Kontroll

att ha kontroll över något, funkar det.... eller är det en känsla av kontroll som är viktig. Eller är det egentligen att ha en känsla av sammanhang som gör att vi upplever kontroll :) Kan jag ha kontroll? Över vad i sådant fall? Just nu har jag inte kontroll ....försöker intala mig att jag kommer att "få" kontrollkänslan - bara jag vet lite mer.... försöker nu vila lite i det - men jag upplever det som oerhört stressande! Men....undrar om det verkligen är lust till kunskap som driver mig?!?!?! Det är kanske snarare ett försök att få kontroll! Och det är klart ju mer kunskap desto mer vet jag att jag inte har kontroll på....förvirringen är total! Ur kaos kliver kreativitet och ordning?

Livet!

Jag fullkomligt älskar livet! Visst ibland går det lite hur som helst, men för det mesta funkar livet bra. Kanske är det så att jag är en himla priviligierad person eller också är jag lite smått korkad, eller naturligtvis en himla klok person - som vid många tillfällen väljer ett förhållningssätt som gör att jag mår bra!

förhållningssätt

Det som är så himla bra med att få vetskap är att det underlättar hur jag ska förhålla mig till det hela! Jag vet numera att det sätt så som jag har förhållit mig är på rätt väg och nu kan jag fördjupa det förhållningssättet. Det är kanonbra! Jag blir mycket lugnare av det - fast kanske inte mindre orolig, men det finns en förklaring som inte funnits tidigare! Utveckling, utveckling och utveckling - det är paradoxalt; jag utvecklas för att det finns andra som inte ens har förmågan att utvecklas fullt ut. Fast jag är övertygad om att med rätt metoder kan alla utvecklas - det gäller bara att hitta rätt metod. Vilket måste vara bland det svåraste av allt! Just nu ialla fall eftersom jag ännu inte har kunskapen fullt ut - men jag lär mig! Det är ju bra att just jag "drabbats" av detta! Jag som gillar att lära mig nya saker och som har lusten att lära som en stark drivkraft!

besked

fick jag delvis i veckan, helt och fullt besked får jag inom en snar framtid. Men hur länge det dröjer vet jag inte, jag har inte tidsdefinitionen på "snar framtid". Beskedet som kom var väntat.....men ändå kom det som en liten käck överraskning, eller chock. Inbillar mig att om jag inte väntat mig det, så hade överraskningen blivit större..... Fascineras av att det blir så, trots att jag är förberedd....kanske är det så att hoppet är starkare än vad all förnuftighet, alla rationella tankar säger mig! Nästa fundering i detta blir ju då....eftersom beskedet var väntat, då förändrar det ju ingenting? Men JO det gör det ju...nu vet jag ju och då kan jag förhålla mig på ett helt annat sätt till beskedet! Samtidigt finns det någon form av hopp...eftersom beskedet bara är delvis och helheten har ju inte landat hos någon ännu!

Nu gäller det att hitta ett förhållningssätt till beskedet och hamna i goda cirklar, för det finns ju möjigheter!

måsten

i förra inlägget skrev jag lite om de två små orden som kan bli förödande, framförallt när man känner att man inte riktigt mäktar med sin vardag.... Egentligen finns det bara två "måsten" - så ser jag på ordet...och det har hjälpt mig många gånger och inneburit att jag stressat ner och inte upp! Visst det är ett förhållningssätt! Det första måstet är att jag måste välja, dvs jag måste välja vad jag vill göra. Genom att göra det känns faktiskt livet lite lättare, roligare, inspirerande. Jag måste inte gå till jobbet, jag väljer att gå till jobbet för jag vill ha lön, så jag kan betala hyra, mat, försäkringar mm Jag måste inte dammsuga när det är grusigt på golvet, men jag väljer att dammsuga så att det blir rent. Förhållningssättet går ut på att jag tror att jag har kontrollen av mitt liv, en slags manipulation som för mig är av godo! Jag blir gladare. Det andra måstet är att vi måste dö, det ingår i livet och i och med att vi föds så måste vi dö - förhoppningsvis dröjer det länge, länge!

Det andra ordet är ordet borde, som jag tycker att man ska ha samma förhållningssätt till som måste, kanske borde jag välja att gå å lägga mig, det blir också ett val. Men ingen borde dö, det är något vi måste.

måsten...

oj oj oj vilken härlig dag att vakna upp till. Utvilad och i form! Så kommer det; ordet som jag jobbar så med att omformulera. Eller ordet och ordet..det är snarare två ord - som är lite förrädiska för mig och mitt liv. Som påverkar andra! Orden är "måste" och "borde", ordet "borde" är något vänligare till sin karaktär, men om jag inte ser upp så blir det ett "måste". Ibland lyckas jag trycka bort "måste" och då dyker "borde" upp *hmmm. Men jag jobbar på det. Egentligen så "måste" jag nästan ingenting - möjligt att du som läser detta tycker något annat; varsågod det går bra. Jag är priviligierad som fått möjligheten att utvecklas och fundera på ordens betydelse och hur användning av dem påverkar hur jag mår.... i själen/psyket. Det vore så bra om alla människor hade den möjligheten - men det är svårare när livet låter oss fokusera på andra saker. Jag menar människor som kämpar för att överleva, ha tak över huvudet, få ihop pengar till hyra/mat, mm mm de skiter ju fullständigt i vad orden "måste" och "borde" har för påverkan på dem! Men alla vi andra, tänk om vi går genom livet och fokuserar på fel saker? Händelser och saker som får dig och mig att må dåligt! Är det inte bättre då att fokusera på det som gör att du och jag mår bra. Sedan är det oerhört viktigt att veta att det finns saker som vi mår dåligt av och som vi vill förändra och fortfarande finns det saker/händelser som jag kan vara glad över. För mig finns det ingen motsats i detta!

Jag har möjlighet att förhålla mig till ord och händelser i mitt liv! Jag försöker också göra det - lyckas för det mesta och de gånger jag lyckas mindre bra eller rent av misslyckas - jag då försöker jag lära mig av det.

Orden "måste" och "borde" samt deras betydelse för mig och hur jag förhåller mig till dem, får bli ämnet för nästa/kommande blogginlägg! :)

måla

akvarell var längesedan jag gjorde, kanske ska jag ägna delar av helgen till det? Det är så himla fantastiskt hur mycket energi det finns inuti mig just nu....livet som som vanligt är komplicerat, är just nu så himla kul! Nog för att jag nästan jämt gillar livet och aldrig kommer på tanken att jag sulle vilja taga mig av daga, som man sa förr. Det måste vara hemskt att leva ett liv, där man inte vill leva! Eller också är det inte det, alternativet är antagligen värre för de människor som har det så. Fast jag ska inte spekulera i det! Jag vet hur mitt liv är och kan ha förståelse för hur andra människor har det - men jag kan aldrig förstå det fullt ut, eftersom jag inte lever det livet. Jag förstår mitt liv och mitt sätt att tänka - fast ibland undrar jag varifrån ideer, tankar, humör kommer ifrån och då fattar jag ingenting...

När jag ingenting förstår, då vill jag veta varför... istället för att bara konstatera och släppa det och gå vidare. Men jag har kommit på att en av mina allra största drivkrafter är KUNSKAP. Jag vill veta/förstå/fatta! Ett suveränt sätt att få till sig mycket kunskap är att engagera sig politiskt och göra det i frågor som man kanske inte är så bra på, för då får man möjlighet att lära sig det. Just nu är jag inne på min tredje mandatperiod som landstingspolitiker - gôrkul! Oh oj oj oj vad jag har lärt mig mycket om inte bara sjukvård, utan om massa annat som finns i landstingets hägn!

jobb jobb

jobb.....visst är det bra! Gillar verkligen mitt jobb! Idag när jag kom hem från jobbet var det sonens tur att laga mat. Behövs en stor portion tålamod och all min pedagogiska kompetens för att guida runt honom i matlagningens ädla konst.... det svåraste är att få honom att förstå att för att kunna laga mat som sin storasyster, då måste han öva och fråga när han inte vet. Det vill han inte - för han vill inte framstå som dum! Men det är han ju inte, det är ju antagligen bara han själv som tycker det.

Svårt det där med att vi människor är så himla duktiga på att var våra egna kritiker....det är ju helt jättesvårt att tycka att det jag själv åstadkommer är bra...en balansgång mellan att vara självsäker, ödmjuk och att följa de normer som till stor del styr våra liv - normer som vi för det allra mesta är alldeles ovetandes om!

ränner.....

runt tycker somliga att jag gör! Och idag har jag varit ute på en löparrunda igen, det går abolut inte fort - men så skönt. Det ska ju inte heller gå fort - jag har ju inte sprungit på en hel månad. Men jösses vad det är välgörande! Sedan vill jag ju oxå ta´t lite lugnt, äter ju fortfarande medicin. Eller ja - penicillin är väl det rätta, medicin äter/tar jag ju dagligen  - rätt ska vara rätt!

Det snöar ute just nu..hoppas det håller i sig och att det blir lite kallare. Så jag kan prova mina nya längdskidor! 

Energi!!!!!

Tjohooo... sprang en runda igår - på korta 3,5 km. Hade min underbara yngsta dotter med mig - vilket fick mig att hålla ett lagom tempo. Det är ju en (1) månad sedan jag sprang senast. Idag är kroppen och knoppen fylld av energi - det är så himla härligt att röra på sig!

Tour de France en Barcelona 2009

Tråkigt bara att all nästan all snö är borta...jag som hade fixat till mina längdskidor, precis innan jag blev sjuk. Nåja - det är ju i princip barmark på gång - och cykelvägar. Det är ju något att glädjas åt, att slippa broddarna på löpardojjorna och att kunna känna grus under skorna. Igår när jag kom ut fick jag "moppe"-känsla, dvs det var samma väder (typ) som när jag började köra moppe för en himla massa år sedan, det är en härlig känsla - det där när kroppen rent fysiskt känner av väder (kyla/värme/fukt mm) och näsan känner dofterna OCH då dyker det upp en massa minnen i hjärnan - fantastiskt. Inta bara fantastiskt utan väldigt bra att ha vetskap om, för en känsla dyker inte upp bara så där slumpmässigt, det är ju något som får känslan att dyka upp; lukt, smak, ljud (musik), tankar, beröring eller vad det nu kan vara som gör att en viss känsla formar sig hos mig.

Askeröns badplats

gillar

livet, och funderar rätt ofta på varför jag (och rätt många andra med mig) gör det svårare än det är..... Är det signalsubstanser/kemiska reaktioner i hjärnan eller är det vårt eget sätt att tänka - fast det är kanske både och! När jag får frågan om vad mina drivkrafter är, då är det spontana svaret; LUST! Men vad är det som får lusten att infinna sig? Är det mitt sätt att tänka på? Är det när jag ser/gör något som stimulerar mig? Jag tror att ett svar på den frågan är; VETGIRIGHET! Jag gillar verkligen att få kunskap om saker, och det kanske beror på ett enormt KONTROLLBEHOV! Men det tror jag verkligen inte! För mig handlar kunskap väldigt mycket om att förstå, förstå varför något är si eller så, förstå varför någon tänker som den gör mm mm.

På vetenskapens värld, på svt i måndags, pratade de om samt visade experiment om vårt psyke och hur det kommer sig att vi vet det vi vet idag. Veckan innan hade Skavlan en gäst som forskat i vad det är som gör att vissa människor är onda, forskaren Philip Zimbardo. På 1970-talet genomförde Zimbardo ett experiment där elever skulle agera fångar respektive fångvaktare. Ett expriment som skulle vara i två veckor, men fick avbrytas efter 36 timmar. Han ville visa att det är sammanhanget som påverkar oss. Tidigare och nu för tiden hävdas det ju alltid att ondskan kommer inifrån en individ, hans expriment visade att välfungerade och intelligenta människor blir onda (eller kanske ska jag skriva anpassar sig till miljön/sammanhanget och blir onda). Vi människor är fantastiska varelser som anpassar oss till de sammanhang vi befinner oss i och det har bidragit till vår överlevnad. Men det bidrar också till att var och en av oss kan bli onda i ett sammanhang och goda i ett annat. Så slutsatsen nu kan ju då bli: vi föds varken goda eller onda, vi blir de vi blir och vi gör det vi gör utifrån de sammanhang vi befinner oss i. Samtidigt är det ju så att några få människor anpassar sig inte - hur kommer det sig?



Visst ringde de!

Klockan 07.59 ringde telefonen i måndags morse. Personen som ringde upp presenterade sig som sjuksköterska med namn och hon ringde från Tybble Vårdcentral. Hon frågade sedan "Hur mår du?" :) Vilken underbar service. Jag berättade om mitt allmäntillstånd, fick en tid två timmar senare hos läkaren, som undersökte mig och skrev ut antibiotika samt slemhinneavsvällande medicin, mot min bihåleinflammation!!!! Nu har jag käkat medicin några dagar och känner mig onekligen mycket bättre. Så bra att jag får lust att ge mig av ut på en liten springtur - men det får nog vänta tills på lördag åtminstone, under förutsättning att jag mår lika bra eller bättre då! Tänk att jag blir så himla dyster av att vara sjuk, och då är jag ändå inte sjuk jämt och jag har "bara" drabbats av ett helt vanligt virus, som bet sig fast lite. Känner mig som värsta mannen när jag är sjuk......

Ibland funderar jag på vilken väg jag ska ta...tja inte bokstavligt förstås, det vet jag för det mesta. Men vilken väg jag ska välja under livets gilla gång. Jag gillar livet, nästan jämt - ånej! jag gillar livet jämt! Fast ibland kan det bli lite trist, enahanda, grått, rutinmässigt eller nå't sånt. Men en rutin behöver väl inte vara trist - jo om den håller på för länge, eller blir det slentrian då? Nåväl jag påverkas av min omgivning och miljön jag vistas i - därför är det ju sååå himla viktigt att välja rätt, jag menar jag har ju förmånen/privilegiet att kunna välja. Det är en del av de förutsättningar jag fått i livet. Och jag har fått dem utifrån var jag växt upp, vilka mina föräldrar är, vilka sammanhang jag befunnit mig i, mm. mm. Det är ju trots allt de sammanhang som vi är i, som gör oss till dem vi är, därför är det ju ibland såååå himla svårt att förstå hur andra tänker. Dock - bara vetskapen om att det är så, underlättar för mig i mitt liv!