mångsidigt

mångsidigt

måndag 30 maj 2011

släkten

är kanske värst, eller är det så att det ska vara "jobbigt" att umgås med släkt eftersom den har man ju bara.... men jag har haft en kul helg och umgåtts med släktingar som jag väldigt sällan träffar! Så det är klart att vi människor uttrycker att släkten är värst eftersom vi "tvingas" umgås med dem. Men det är kanske så att det är bättre att välja förhållningssätt! Och bestämma om man vill umgås eller inte. oavsett släktskap eller icke. Nåväl tillbringade helgen på västkusten som bjöd på ett väder med mycket blåst (inget ovanligt) och regn (hyfsat vanligt)..men det var himla skönt att vara nere ett par dagar och andas havsluft! Värsta kuligaste bilen hade jag hyrt :-) som var pigg i stan och mjuk på landsväg! Några bilder blev det också - håll till godo!

söndag 22 maj 2011

konekvensen

av att tillbringa lördagkvällen på en himla trevlig och kul 50-års tillställning blev att ställa in dagens löpträning, fick bli lite styrketräning istället :-) En himla energigivande tillställning var det, träffa gamla vänner - lära känna nya människor. Samtala om allt mellan himmel och jord med allt från unga till gamla! Samtal som handlade om framtid, ungas val av utbildning eller arbete, resultat av omvalet i Örebro (fick ryggdunkningar :-)). Samtalen tog slut när musiken startade, härlig rockig musik! Så jag har lite ont i benen idag, av dansandet i skor med hög klack.... jag hade nog inte haft lika ont i benen om jag sprungit Göteborgsvarvet igår!! Att cykla hem i natt var ljuvligt, vindstilla ute, ljummet och doft av syrener mm.
Heja våren och tack mina vänner Peo & Lis för ett himla kul party!!!!

lördag 21 maj 2011

vill

åhåjaja så frustrerande att vilja något som det inte finns möjligheter att genomföra! Jag som är så himla bra på att "gilla läget" och anpassa mig efter situationen, har plötsligt jättesvårt för det! Min rationella sida säger att det finns ingen som helst anledning att inte acceptera fakta, min emotionella sida säger att jag ska kämpa och att jag inte ska acceptera. Men är det värt det? Det är kanske en del i en process, där allt så småningom kommer att lösa sig. Det är klart att det kommer att lösa sig, frågan är bara på vilket sätt. Nåja! Livet går vidare. Jag tror att jag just nu bara ska vänta..... och försöka acceptera. Svårt att veta vad som händer imorgon eller någon annan dag i framtiden! Jag kan uttrycka min vilja och arbeta efter det, men jag kan inte ändra någon annan - det får var och en göra själv. Så alldeles strax knyter jag på mig skorna och ger mig av på en runda. Kanske att jag ska springa till något idag - istället för ifrån!