midsommar

i lugn och ro! Med en alldeles lagom dos folkdräkter med tillhörande folkmusik. Barnen höll ut länge, men till slut sa den äldsta, "nu kan vi gå härifrån, annars blir jag överdoserad" :) . Lite bilder tog jag som du kan se nedan. Det var så himla avkopplande att gå till midsommarfirandet och tillbaka, en helt kravlös promenad tillsammans med mina älskade barn.

motion

att springa på skogsvägar, att låta benen röra sig framåt i en takt som gör mig andfådd och svettig! Att göra detta och att ha möjlighet att göra det i skogen, lyssna på fåglar, hoppa (studsa) över ormar, insupa skogsdofter... åhh det är så himla läkande för kropp och själ! Att under själva löparturen slippa lösa en massa funderingar, det går liksom inte. Problem poppar upp i hjärnan, men stannar inte tillräckligt länge för att bilda en tankekedja, det är sååååå härligt att liksom bara acceptera de tankar som dyker upp och ner i huvudet. Endorfinerna som gör mig lugn, glad och ibland t o m lite manisk! Jag är en priviligierad människa!

ansvar...

vad är det? Vems är ansvaret och hur mycket har jag ansvar för? Just nu är jag mycket trött, jätte jätte trött och jag försöker se vad det beror på. Kan det vara så att jag tar för mycket ansvar, att jag tar ansvar för sådant som inte jag ska behöva ta ansvar för! Men varför tar jag då på mig ett sådant ansvar och framförallt funderar jag på med vilken rätt jag tar ifrån någon annan dennes ansvar? Är det för att fortsätta behålla kontrollen, eller är det för att jag inte litar på den som egentligen ska ta ansvar. Jag har kommit på att jag är en hejare på att veta var mina ansvarsgränser går när jag är på jobbet, men var finns den gränsen vad gäller mitt privata liv? har jag de gränserna eller inte!

Arg

är jag, orkar inte vara lessen är bara f-bannad! Förbannat trött på att driva allt själv! Förbannat arg på människor som sviker och inte kan/vill stå för sitt/sina ord! Egentligen är det inte så konstruktivt att vara arg. Fast om jag nu använder det till att skriva lite är det antagligen mycket bättre än om jag börjar agera och hämnas! Tänk vilka primitiva tankar som kan få fäste i hjärnan. Vad blir bättre av att hämnas, typ inget och ALLA mår dåligt, även hämnaren. Jag har mått nog så dåligt så nu får det banne mig vara slut på det. Men vem i hela världen kan jag lita på? *suck Ett riktigt slag på käften hade gjort mindre ont!

trött

men på ett skönt sätt! Inte den där energilösa tröttheten som "plågat" mig länge! Kan kanske bero på att jag nästan somnade i solen och innan dess har jag ätit glass med äldsta dottern som var och fotograferades vid ettiden! Dessförinnan hade jag sprungit intervaller - vilket är mer tröttande än annan löpning! Det blev uppvärmning i 2,5 km och nerjogg i 3 km och däremellan 9 stycken 100 m intervaller med 20 sek aktiv vila emellan! Har också förberett morgondagens möte samt fattat ett viktigt beslut (för mig)!

ännu

mer energi! Fick jag imorse när min springkompis och jag var ute på en runda i skogen! Fantastiskt! Lite, bara lite ont i benen hade jag idag...har en föraning om att mina ben kommer tala om för mig imorgon att NU är det nog, men jag planerar en liten intervallträning imorgon. Jag är inte så förtjust i intervallträning, för det kräver för mycket förberedelser. Men imorgon tänker jag att jag kör lite uppvärming under 5 minuter och sedan snabba 100 m intervaller med 20 sek aktiv vila emellan och avsluta med minst 5 minuters nedjogg!

fylla på med energi!

Jag har ägnat dagen idag med samt tidiga kvällen igår åt att fylla på energi. Tänk vad lätt det är att glömma vad det är som ger energi. Visst min löpträning ger mig definitivt energi, men det finns ju mer saker! Så igår var jag på AW med en person som jag ser lite som min mentor, en person som är bra på utveckling av människor! Idag började jag dagen med att vara ute och springa, i värmen och i skogen - blev en runda på 11 km! Efter rundan tog jag tag i min vänskap med en kumling med familj. Så jag cyklade dit - hon hade gett mig en vägbeskrivning! Jag cyklade via Gällersta forngård, mitt ute på landet var jag - härligt men det var en liten omväg, så istället för att vara typ 17 km till kumla så blev det 22,5 hmmm. Vi umgicks och jag hade det sååå mysigt, fick lunch, fika och middag innan jag satte mig på hojen och tog vägen via Mosås hem, den turen blev 18,5 km. Så nu sitter jag här och kollar på diamond leagu (eller hur det nu stavas) käkar lite godis och bara ler!

kontroll

har jag aldrig haft, men jag tror stenhårt på att jag kan uppbringa en känsla av sammanhang i mitt liv och det är ju också en form av kontroll..... Men just nu är jag inne i en period där saker och ting glider mig ur händerna, inte bara sådär okontrollerat abstrakt, utan också rent bokstavligt. Jag tappar saker, saker glider mig ur händerna! Jag försöker hålla modet uppe genom att springa samt att fotografera. Naturligtvis jobbar jag på som vanligt - men med mycket tankar på det som händer runt mig NU!

Jag kommer strax att resa mig och bli en vacker fjäril och därmed sluta larva mig!

Allt går att grilla?