Springa i snö

Har haft en dålig träningsvecka.....och inte tränat så mycket som jag hoppats! Men idag kom jag i vilket fall som helst ut på en runda, tanken var att det skulle bli max en timme...så jag tog inte med mig någon form av energi....dumt! För det var himla härligt ute, lite kyligt, lite blåsigt, strålande sol...så jag fortsatte längre än jag tänkt...det fick bli ett kort långpass, dvs 90-minuter plus nerjogg! Å då händer ju detta efteråt: jag blir nästintill däckad, kroppen är förbannad-den ville ju ha energipåfyllnad under tiden, efteråt då är det ju på ett sätt försent! Jag blir svag, yr och får ont i magen.... Ok ok ok nu vet jag ju detta, så då ska det inte heller upprepas!
Men kan ni tänka er, det är ju så fantastiskt avkopplande att springa när det är snö/is på gångbanorna, jag måste hela tiden fokusera på här-och-nu var jag sätter ner fötterna....inga andra tankar får plats :-)
Annars när jag springer tänker jag en del korta tankar å så tänker jag: det där ska jag skriva om i bloggen-det var en bra formulering. Saken är den att den där bra formuleringen är som bortblåst 2 minuter senare... Jag tänker ofta om med- och motmänniskors beteenden,  ansvaret för en relation (oavsett form), barnen, vänner, jobbet, mat (fr a i slutet på ett långpass när jag är hungrig och kan ge vad som helst för att få något att tugga på...om det så bara är ett russin).

Botemedel

Om du mot förmodan skulle få ont i ett ben/en hand/arm/fot/rygg eller liknande...spring inte iväg till en läkare direkt. Vänd dig i första hand till en sjukgymnast, förslagsvis på din vårdcentral. Jösses så bra de är, visst de vrider å bänder, klämmer å känner, tittar OCH ger en övningar! :-)
Jag har haft ont i min vänstra fot, en smärta som visade sig vara två :-)! Först var det fotleden som hen knäckte rätt och jag fick övningar hem att öva under ca tio dagar. Den smärtan borta. Fick springa också .,,, Nu är det senan på utsidan av vaden som är lite irriterad (kort)..,, (kan jag förstå jag har ju ökat min träningsmängd avsevärt) så nu har jag nya övningar och jag får fortfarande springa...mina långpass och alla andra pass oxå!
Läste en intressant artikel i Runners World om att man vid långpass ska lägga in 40-60 sekunders gåvila var 8-10 minut, för att kroppen ska orka och lättare kunna återhämta sig, ska prova det på lördag, tror jag!
För övrigt har jag fått till mina långpass en gg/vecka plus kortare distanspass, har svårt att få till intervallträningen så snart får jag ta till någon drastisk metod för att komma över den tröskeln. Så både intervallträning och blogguppdatering är utvecklingsområden.
Tjaooo!

Det tar sig....

Veckans summering vad gäller avverkade km 41! Varav ett långpass på 17+2 km, de sista två är nerjogg för att bli av med rest- och slaggprodukter i kroppen och på så vis slippa träningsvärk :-)
Har oxå lyckats få till intervallträning, men det bidde inte som jag tänkt! Jag hade tänkt 8 st fyra minuters intervaller det blev fyra stycken 300m intervaller! Jag kan skylla på vädret, det hällregnade, blåste och var kallt....så jag gör det! Fast det viktigaste är ATT jag överhuvudtaget gjorde intervallerna och att det faktiskt var kul :-).
För övrigt så har det blivit några distanspass i lite olika längd 5-10 km samt ett par dagars gymmande!
Jag kan ju bara konstatera: träna är kul!
Påminn mig gärna om det, om jag någongång skulle hävda motsatsen!

Nöta asfalt i regn

Gårdagens långpass avverkades i ömsom strilande regn å ömsom sol. Ett fantastiskt härligt pass, jag hade glömt hur skönt det är att springa i regn. :-)
När jag springer är jag en glad skit som funderar på det mesta, får svar ibland å ibland låter jag bara tankarna vandra. Efter ett långpass är jag trött å ibland sliten, då sover jag en timme eller två! Jobbar med att få i mig tillräckligt med energi under tiden jag springer och det går bättre och bättre. Har oxå förstått hur bra det är med nerjogg som avslutning på passet.....
Idag är det styrka på schemat å imorgon laddar jag för långa intervaller, och ja snart kommer jag säkert tycka det är kul oxå :-)

Vanor och all-in

Det härmed att bryta vanor är svårt, men det går! Ibland inbillar jag mig att det är extra svårt när det ger snabbt resultat att bryta en vana....jag menar egentligen att det säkert är lika svårt/lätt för alla att bryta en vana. Jag har nu under en veckas tid, försökt sluta äta chips, godis å dricka alkohol varje kväll....allt för att träningen ska gå lättare och bättre! Har gått toppenbra och nu brottas min hjärna med att det är ju ok att börja äta godis/chips igen eftersom det går lätt att sluta och ger resultat direkt! Men no no det ska jag inte.
Det är väl oxå typiskt mig, jag går all-in! Minskar på onyttigheter och ökar träningsmängden. Har börjat på gym :-) så skönt att träna styrka, varje muskel får sitt! Veckan som gått har jag sprungit sammanlagt  drygt 33 km, varav ett långpass på 18 km samt ett väldigt lugnt jogginpass på 4 km däremellan ett gäng korta 5 km pass ca! Gårdagens 18 km var 16 på enbart asfalt, gick toppenbra. Dessutom har veckan bestått i 3 st gympass, varav ett med instruktör så det räknas knappt. Men så kul :-)
Vanor har till vana att ta med sig andra liknande vanor! Så vanan att äta bra och strunta i skräpmat/godis/chips medför goda sömnvanor, bra träningsvanor, inte så mycket sitta djupt ner i soffan vanor! :-)

Snälla oktober...

du kunde väl fortsätta på den inslagna vägen?
Men nej, krokben iform olika krämpor *bläää
Fast det är väl bara å vila, för det går faktiskt inte
att springa när magen bråkar, inte heller när huvudet bara
"tänk-inte-tanken-på-att-springa-redan" och slänger på mig migrän!
Ok ok ok vila är oxå träning (sägs det iallafall)

Nöta asfalt

Ja det är väl det jag ska göra fram till den 31 maj nästa år...nöta asfalt, nöta asfalt- springa länge! Allt för att vänja kroppen och ställa in den på att springa jätteläääänge.
Min favorittid att springa är på morgonen eller förmiddagen, då är det liksom gjort sedan och jag kan äta vad och när jag vill under resten av dagen. Det där med att göra som ikväll: att ge mig av ut EFTER middagen typ kl halv åtta på kvällen, det är inte riktigt kul. Det blir ett sånt himla planerande, vad ska jag äta? När ska jag äta? Hur mycket ska jag äta? Vissa saker går bort att äta, som typ hamburgare... Men ibland tänker jag mig inte för så idag tryckte jag i mig två hamburgare med bröd kl halv sju... Och det gillar inte min kropp att springa på/med... Det där med att springa och efter 25 minuter känna att "jajustja det var hamburgare jag åt till middag" Om jag skulle glömt vad jag ätit så blir jag bryskt påmind (och nej jag kräks inte, det hade varit för äckligt) däremot får jag tokont i magen.
Fast nu efteråt är jag sååå himla nöjd, dagens runda blev 9 km.
Kvällens komihåg får bli: ät lite lätt ca en timme innan jag ska iväg å ät mer när du är tillbaka....få se om det fastnar i min guldfiskhjärna.jag har ju en tendens att glömma fysiskt jobbiga saker.

Seeeg

Men det ska väl ändå inte få hindra en liten kort lugn löparrunda i novembermörkret?
Känns inte som det allra roligaste nu, att resa mig från soffan å byta om för en runda.....fast jag vet ju hur det kommer kännas sedan, det kommer vara värt varenda meter! Sååå vad väntar jag på? Att få publicera detta inlägg.....återkommer!

Botemedel...

Bästa botemedlet mot stelhet i hela kroppen, det är orientering med hjälp av Naturpasset :-) Var ute i skogen tillsammans med äldsta dottern i drygt 4 timmar, å nej vi var inte vilse en enda sekund däremot hade vi inte bråttom å det var långt mellan kontrollerna.
Hittade två (2) jättestora kantareller oxå, tyvärr var de alldeles mögliga...typiskt när jag äntligen hittar gula kantareller.

Aj

Det är ju sanslöst, fast inte så konstigt......
Jag har ont i HELA kroppen, stelt är det. Men det är klart det var väldigt längesedan jag var ute å sprang i nästan 2timmar. Känner mig vig som ett kassaskåp! Men det blir bättre :)

Maraton.....

Jahapp! Nu är det gjort..anmälan till Stockholms maraton alltså, eller det var några veckor sedan den gjordes. Jag som A L D R I G skulle springa ett maraton, fanns inte med på min världskarta. Nu är jag där, anmäld. Å det var inte svårt - det svåraste är ju nu, att bli än mer strukturerad, träna intervaller och låååångpass. Långpassen helst på asfalt.... Anpassa kroppen, å fr a magen, till att klara springa länge!
Men jag ska försöka uppdatera hur det går här på bloggen...eftersom jag är så dålig för övrigt på att uppdatera här kanske det kan bli bättring nu, eller var tror du Helena? (som förövigt har denna blogg: http://hesan-hesan.blogspot.se/ ) 
Livet har detta år bjudit på massor av prövningar och jag har fått lära mig prioritera (hårt) bland mina vänner, som visade sig inte vara mina vänner! Trist men överkomligt, jag lär ju känna mig själv på kuppen. ;-)
Idag blev det en lite dryg 20 km runda, mestadels på terrängspår (3 varv i Markaspåret) plus löpning dit å hem sk distanslöpning. Behöver ta reda på min maxpuls, så att jag kan köra diverse andra pass så skonsamt å effektivt som möjligt.....
Om DU vill får du hänga med.

S E M E S T E R

igen!
Denna gång hemma å pyssla om alla barn (eller iallafall ungdomar) fast de sköter sig för det mesta alldeles utmärkt utan att jag pysslar om dem...... De kan kanske pyssla om mig istället!
Har bytt jobb, trivs fantastiskt bra, känner mig fortfarande i orienteringsfasen på väg in i jag-tror-jag-fattar-och-förstår fasen.
Löpningen har det varit lite si och så med, eller t o m ingen alls här ett tag. Har burit runt på infektioner som krävt 2 olika antibiotikabehandlingar, *suck! Men nu hoppas jag verkligen att jag är på gång igen! Jaja andra har svårare sjukdomar å jag "gnäller" över att jag inte får springa. Men livet är livet och trots eller tack vare allt jag varit med om så har jag lärt mig sååååå himla mycket under min livsresa, och jag lär mig fortfarande. Vad annars?
Livet rullar m a o på med en å annan fallgrop:-) men vad gör jag inte för att leva ett fullödigt liv?!?!
GLAD MIDSOMMAR!

Springer

Igen! Och igen och igen...numera inte ifrån något eller till något! Utan bara för att!
Sådär
baraföratt.......
Jag vill
Jag mår bra
Jag har kul
Jag känner mig snygg
Jag känner mig duktig (absolut inte som jämförelse med andra)
Jag känner livet
Energin
Sprittet
Glädjen
Sammanhanget
Lusten
Sorgen
Kul
Lättheten
Skrattet
Orken
Tyngden

Veta mer

Vill jag verkligen det?
- Ja absolut! Detta är ju min drivkraft, att lära mig nya saker, förstå vad människor menar, förstå att de inte alltid säger det de menar, lära mig vad det betyder. Vissa saker vill jag inte ha lärt mig, de kunde jag lika gärna varit utan. Samtidigt har det gjort mig till den jag är, och jag trivs med mig själv och de val jag gjort.
Häromdagen fick jag lära mig ytterligare en sak (lär mig något nytt varje dag, men en del saker är subtila) det jag lärde mig häromdagen var verkligen konkret. BOKSLUTSMATERIAL! Det blir man inte mätt på! Dumheter är det också! Urholkar!
Lev väl mina vänner och ta hand om varandra och var noga med att du är förankrad i dig själv, det är lättast att göra rätt då och kunna stå för sitt handlande!

Engagemang i det lilla....

och på olika sätt.
Det är himla bra med engagerade människor
Människor som engagerar sig i sina grannar
Människor som idkar ett rimligt mått av social kontroll
MEN
Människor som lägger sig i
Människor som engagerar sig i saker som inte har med dem eller den sociala kontrollen att göra
dessa människor gör det på "uppdrag" av någon, som inte heller har med saken att göra...
De människorna är bara för mycket
De människorna skulle kunna skaffa sig en mycket mer meningsfull sysselsättning (som de antagligen dessutom skulle må gott av)

Mitt eget engagemang hur är det med det då?
Beror nog på vem du frågar, frågar du mig så säger jag;
Jag engagerar mig i mitt liv och det som ingår, dvs mina barn och jag. Vilket innebär att jag oxå engagerar mig politiskt, engagerar mig i barnens skolgång, engagerar mig i barnens funktionsnedsättningar, engagerar mig i träning/löpning för att få energi, engagerar mig i barnens mående och i mitt eget mående, engagerar mig i mina vänner/kärleka mm mmr! Och jag blir sååå trött och arg på människor som gör mina barn illa, som skiter i hur mina barn mår utan tycker det är viktigare med materiella ting! Du som tycker det materiella är viktigare än mänskliga reationer, DU är (i mina ögon) en känslokall och inhuman människa ( fast kan en vara en inhuman människa? upphör en inte då att vara människa?)

Löpning, detta är verkligen en Lisa för själen, att lägga meter för meter av asfalt/grusväg/skogsstig bakom sig! Att springa framåt till det som ger energi och att lämna skräpet (väl sorterat och rensat) bakom sig..det är såååå livgivande så fantastiskt och så energirikt!

Förändring......

Jag tycker det är viktigt att vara konsekvent, problemet är att jag dömer inkonsekvens rätt hårt! Hos andra men framförallt hos mig själv. För säger jag en sak så anser jag att jag ska handla/agera så också, det får inte bara bli ord. För att kunna vara konsekvent behöver jag vara väl grundad och välgrundad i mina värderingar. Väl förankrad/ankrad i botten, då kan mitt flöte flyta omkring lite, pröva annat, testa om det stämmer och jag kan alltid vara trygg m mitt ankare! Ett ankare går att flytta, det är bra, värderingar kan ändras och det kräver en hel del arbete med sig själv för att bli väl förankrad på nästa plats.
Att inte vara väl förankrad innebär (för mig) att hela tiden anpassa sig/flyta med och vara oerhört lyhörd för vad andra tycker...så till den milda grad att en glömmer bort sig själv! Naturligtvis tycker en inte det själv, för den insikten har en inte. Ett inövat beteende som hela tiden belönats, då tror en att det är det som är bästa för en själv!
Hur komma tills insikt då? Det är smärtsamt och då blir det svårt! Har du levt med dig själv i typ 40 år, eller 30, då är det inte gjort i en handvändning! Om du kan se på dig själv lite utifrån, om du har möjlighet att distansera dig, ja då ökar dina chanser att förändra dig! Men det är bara DU som kan förändra dig själv!

Trögt

Trögt så himla trögt går livet sin gilla gång!
Vardagen struktureras
Vänner sorteras
Livet lunkar på
mer påtagligt än tidigare
Undrar hur länge...
Att gilla läget
att inte förfäras
att glädjas
att sortera
att förlåta
Att förlåta?
NEJ, varför förlåta?
Gör mig gärna illa, MEN
Låt bli mina barn
Sååå Varför förlåta?

Semester

Å massor att göra, men vad gör väl det! Kan ju göra vad jag väljer att göra:-)! Planen idag är att rensa ännu mera, imorgon likaså. Skönt! Hinner nog med en löparrunda oxå eller två. Behöver få till träningen på ett bra sätt, har tappat rutinen! Men men det är ju bara ( med hårt arbete och målmedvetenhet) bygga upp den igen! För löpning är så fantastiskt härligt.

En dag på jobbet

Inte en vanlig dag..eller jooo, det vanliga med det här jobbet är att det finns en tydlig struktur och sedan en massa undantag från den tydliga strukturen! Omväxlande och ingen risk att tanken fryser fast. Inga inställda möten idag, men däremot ett par extramöten:-) men jag fick ihop dagen. Fick tyvärr inte tag på alla jag ringde, men det blir en ny dag imorgon. Hemma väntade äldsta barnet med maten klar, hemlagad lasagne *hmmmmm jättegott!
Löpningen får vila idag, är helt slut efter helgens rensande.....får se det som extra träningspass:-)
Å nu blir det till att hänga tvätt.....många kul saker jag sysselsätter mig med!
Lev väl!

Väntar ...

på att ett barn ska komma hem!
Sprang 8 tunga km i förmiddags, eller nja alla 8 var naturligtvis inte tunga, däremot de 3 första.... Tror att det är all stress som gör det extra jobbigt att springa, samtidigt som löpningen är toppenbra medicin mot stress...såååå jag får väl helt enkelt ta det lite lugnare när jag springer! Det viktigaste (med min löpning) just nu är att jag överhuvudtaget kommer ut å springer. Snabbt kan jag springa senare i vår;-)
Umgåtts med viktiga personer denna helg! Viktiga för mig alltså. Tack för att ni finns-ni hjälper till där andra stjälper, å stjälparna är det ju bara att låta vara -de är säkert hjälpare åt någon annan som behöver dem bättre.
Ja det blev en fin helg som både gav å tog energi! <3

Vänskap.....

Vänskap, vad är det egentligen? Eller egentligen vet väl alla vad vänskap är. Men vet vi alla hur vi ska göra för att underhålla vänskapen? Hur vi ska göra för att undvika missförstånd? Det är kanske så att vi ser olika på vänskap och just den relationen......kan vi då fortsätta vara vänner? Jag menar om vänskapen byggs på olika synsätt och perspektiv, och ingen är tydlig med de olika synsätten just för att båda tycker att vi kommer så bra överens. Så händer något, en oväntad händelse som skakar om. Det uppdagas saker som undanhållits....kanske inte medvetet men trots allt något som skadar förtroendet. När det som skadar dessutom går ut över barnen, då är det nog så att vänskapen är slut!

Torsdag hela veckan

Oj, vad veckan flugit fram! Ömsom jobb ömsom politik! En uppstyckad vecka.
Måndagen bestod av jobbmöten under förmiddagen och politik på eftermiddagen, landstingsgruppen träffades inför landstingsfullmäktige som är den 26/2. Tyvärr missade jag förmiddagens pass som handlade om habiliteringen! Har lärt mig att jag inte kan vara med överallt!
Tisdagen jobb hela dagen, planerade möten som ställdes in p g a sjukdom bl a! Yrket består för det mesta av detta: inställda möten....så hela tiden behövs strategier för vad jag ska göra vid inställda möten, rulla tummarna är inget alternativ eftersom då går dagen såååå långsamt!
Onsdagen politik på förmiddagen, personalpolitiska utskottet, intressant och kul utskott där många frågor dryftas! Ledarstrategier, lönerörelsen, arbetsmiljöpolicyn, jämställdhetsplanen, nyttjande av friskvårdskuponger mm mm Eftermiddagen jobb och åter inställda möten.
Torsdag jobb och vab!

Summering

En helg bestående av en massa beslut och ett antal sprungna km! Har i det stora hela varit en bra helg.... Alla barn ska fatta en massa beslut, jag försöker vara ett så gott stöd det går!! En tuff lördag för oss alla och speciellt för dem, men som trots allt gick bra. Jag avverkade 13 km löpning under lördag fm, fantastiskt! Min dag idag har bestått i att rensa bort skräp/böcker här hemma! Någon som vill ha pocketböcker? Här finns romaner, deckare mm! Avslutade dagen med en lammstek å 7 km löpning!

Eget ansvar

Visst är det svårt? Det är ju mycket lättare när jag kan skylla på någon annan för att mina egna handlingar blir som de blir...eller??? Hur kommer det sig att det är så svårt för oss människor att ta eget ansvar för våra egna handlingar, vi vill ju hela tiden bestämma själva! Men när det är dags att ta sitt ansvar över handlingar, ord....då är de någon annans fel att jag handlat/sagt som jag gjort! Människor vill inte lägga sig i andra människors handlande, och det är ju oxå ett beslut som det är dags att ta eget ansvar för! Vi vill ju betraktas som tänkande individer. Eller?
Vuxna människor som inte inser att de själva är ansvariga för de beslut, de val, de ord, de ickeord de väljer att använda sig av eller inte. Inser de inte heller hur konstigt det skulle vara om någon annan bestämde över dem? Hur kommer det sig att, ändå rätt många, väljer att skylla ifrån sig? För jag inbillar mig att de som skyller på andra inte vill att någon annan ska komma och bestämma över vilka val de ska göra i livet!
Människor, vi är tänkande individer, vi har hjärna! Använd den! Tänk ett varv till när en tanke kommer upp spontant i din hjärna, varför kom den tanken nu, hur har den uppstått, mår jag bra av den tanken, vill jag tänka annorlunda? Du kommer lära dig massor! Jag lovar!

Kloka texter?!?!

Många skriver så kloka texter. Jag är lite avundsjuk på dem.
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men jag tror inte de är läge för det just nu! Jag vill inte lämna ut människor, ska jag skriva något ska det vara för att utveckla mig själv och kanske t o m förminska mina sämre sidor....jag vill inte att någon ska känna sig påhoppad i min blogg...förutom möjligen jag själv. Fast jag kommer inte kunna vara allamänniskor till lags. Vet egentligen inte heller om jag vill det....
Det har hänt så mycket under de senaste två (snart 3) åren i mitt liv. På något sätt har det bara lagts på, undrar när jag skulle börjat att skaka av mig? Hade jag kunnat det? Eller är jag en sådan person som hela tiden drivs av att lära mig mer och mer, där varje händelse ger mig möjlighet att lära mig ännu mer....kanske vill jag inte skaka av mig?  Vill inte lära mig att skaka av mig? :-)
Hmmmm lite att fundera över!

Dax igen?

att skriva något i bloggen, känner mig som nybörjare igen, det var ju lääääängesedan jag skrev något! Det har säkert funnits någon mening med det....livet har verkligen varit mångsidigt det senaste halvåret, mycket mer än tidigare! Undrar hur mycket en människa klarar? Mer än vi tror antagligen! Det är ju tur att jag gillar löpning, som blir ett andningshål ett sätt att få ny positiv energi och bli av med den dåliga....