Har haft en dålig träningsvecka.....och inte tränat så mycket som jag hoppats! Men idag kom jag i vilket fall som helst ut på en runda, tanken var att det skulle bli max en timme...så jag tog inte med mig någon form av energi....dumt! För det var himla härligt ute, lite kyligt, lite blåsigt, strålande sol...så jag fortsatte längre än jag tänkt...det fick bli ett kort långpass, dvs 90-minuter plus nerjogg! Å då händer ju detta efteråt: jag blir nästintill däckad, kroppen är förbannad-den ville ju ha energipåfyllnad under tiden, efteråt då är det ju på ett sätt försent! Jag blir svag, yr och får ont i magen.... Ok ok ok nu vet jag ju detta, så då ska det inte heller upprepas!
Men kan ni tänka er, det är ju så fantastiskt avkopplande att springa när det är snö/is på gångbanorna, jag måste hela tiden fokusera på här-och-nu var jag sätter ner fötterna....inga andra tankar får plats :-)
Annars när jag springer tänker jag en del korta tankar å så tänker jag: det där ska jag skriva om i bloggen-det var en bra formulering. Saken är den att den där bra formuleringen är som bortblåst 2 minuter senare... Jag tänker ofta om med- och motmänniskors beteenden, ansvaret för en relation (oavsett form), barnen, vänner, jobbet, mat (fr a i slutet på ett långpass när jag är hungrig och kan ge vad som helst för att få något att tugga på...om det så bara är ett russin).
