På

Gång igen att skriva i bloggen, tja kanske :) Har börjat lördagen med en löparrunda på en dryg mil, höll ett förhållandevis högt tempo! Rundan var hemifrån och till Markaspåret, väl där blev det 5 km spåret. Ett kuperat spår som numera är ett måste efter att jag sprang in i väggen på Lidingöloppet. Men nästa år ska INGEN vägg hindra mig! Känner mig i bra form, då får jag passa mig så jag inte drar på FÖR mycket och skadar mig! För övrigt rullar livet på. Det är jobb, politik, barn tja eller snarare ungsdomar nu för tiden. Det är vänner! Det är livet helt enkelt, ibland bara så enkelt och vid andra tillfällen så himla komplicerat. Men det är som det är och för det allra mesta är det gott att leva, fast det gör ont. Typ.

Löpning

Har sprungit två lopp sedan jag skrev sist. Lidingöloppet den 24 september, ett fantastiskt lopp som skulle genomföras i ett härligt väder visade det sig på tävlingsdagen. Men saker och ting blir ju inte alltid som jag tänkt mig...... Vädret kunde inte vara bättre, sol, lite vind samt ca 18 grader. Starten avlöpte väl och jag hamnade i en egen liten bubbla och allt kändes toppen, den första milen avklarades på lite drygt 51 minuter, snabbt för att vara jag! Lite för snabbt skulle det visa sig bara ca 3 km senare....Benen och framförallt lårmusklerna fick lite mjölksyra!!! Nåväl det var ju bara att lugna ner tempot lite och det var ju vätskekontroll vid 15 km! Där fyllde jag på med energi och lite saltgurka! Tyvärr var jag redan tömd på energi så det räckte inte till, nåväl det höll i några km till vid 18 km ca var jag tvungen att börja gå mer och mer.....det gick inte ens att motivera mig själv. Det var ju bara drygt en tredjedel kvar. Vid 20 km talade hela kroppen om för mig att det var nog. Det var som om någon lagt ut spåret på sjön....det gungade och snurrade. Pausade en stund vid vätskekontrollen åt massa släta bullar och saltgurka - fick dextrosol av sjukvårdarna och satt en stund hos dem med en filt om mig. Där bröt jag alltså! En intressant erfarenhet. Som gjort mig ännu mer taggad att träna! Igår gick Åstadsloppet av stapeln, ett lopp på 5, 10 eller halvmaraton, inne i Örebro. Jag tävlade i halvmaratonklassen, också ett lopp i fantastiskt väder och härlig miljö. Man springer från Örebro universitet mot slussen, sedan längs svartån förbi USÖ, slottet samt frimurarholmen och tillbaka via Stadsparken, Wadköping, Slussen och fortsätter ut förbi Naturens hus och Rynninge, sedan upp och tillbaka samma sväng igen genom centrala Örebro och mot universitetet och Tybblelundshallen, via slussen. Jag persade vilket är en fantastisk känsla, att bli bättre och bättre, och samtidigt bli äldre och äldre;) Idag har jag ont, men det gör inget!