Vanor och all-in

Det härmed att bryta vanor är svårt, men det går! Ibland inbillar jag mig att det är extra svårt när det ger snabbt resultat att bryta en vana....jag menar egentligen att det säkert är lika svårt/lätt för alla att bryta en vana. Jag har nu under en veckas tid, försökt sluta äta chips, godis å dricka alkohol varje kväll....allt för att träningen ska gå lättare och bättre! Har gått toppenbra och nu brottas min hjärna med att det är ju ok att börja äta godis/chips igen eftersom det går lätt att sluta och ger resultat direkt! Men no no det ska jag inte.
Det är väl oxå typiskt mig, jag går all-in! Minskar på onyttigheter och ökar träningsmängden. Har börjat på gym :-) så skönt att träna styrka, varje muskel får sitt! Veckan som gått har jag sprungit sammanlagt  drygt 33 km, varav ett långpass på 18 km samt ett väldigt lugnt jogginpass på 4 km däremellan ett gäng korta 5 km pass ca! Gårdagens 18 km var 16 på enbart asfalt, gick toppenbra. Dessutom har veckan bestått i 3 st gympass, varav ett med instruktör så det räknas knappt. Men så kul :-)
Vanor har till vana att ta med sig andra liknande vanor! Så vanan att äta bra och strunta i skräpmat/godis/chips medför goda sömnvanor, bra träningsvanor, inte så mycket sitta djupt ner i soffan vanor! :-)

Snälla oktober...

du kunde väl fortsätta på den inslagna vägen?
Men nej, krokben iform olika krämpor *bläää
Fast det är väl bara å vila, för det går faktiskt inte
att springa när magen bråkar, inte heller när huvudet bara
"tänk-inte-tanken-på-att-springa-redan" och slänger på mig migrän!
Ok ok ok vila är oxå träning (sägs det iallafall)

Nöta asfalt

Ja det är väl det jag ska göra fram till den 31 maj nästa år...nöta asfalt, nöta asfalt- springa länge! Allt för att vänja kroppen och ställa in den på att springa jätteläääänge.
Min favorittid att springa är på morgonen eller förmiddagen, då är det liksom gjort sedan och jag kan äta vad och när jag vill under resten av dagen. Det där med att göra som ikväll: att ge mig av ut EFTER middagen typ kl halv åtta på kvällen, det är inte riktigt kul. Det blir ett sånt himla planerande, vad ska jag äta? När ska jag äta? Hur mycket ska jag äta? Vissa saker går bort att äta, som typ hamburgare... Men ibland tänker jag mig inte för så idag tryckte jag i mig två hamburgare med bröd kl halv sju... Och det gillar inte min kropp att springa på/med... Det där med att springa och efter 25 minuter känna att "jajustja det var hamburgare jag åt till middag" Om jag skulle glömt vad jag ätit så blir jag bryskt påmind (och nej jag kräks inte, det hade varit för äckligt) däremot får jag tokont i magen.
Fast nu efteråt är jag sååå himla nöjd, dagens runda blev 9 km.
Kvällens komihåg får bli: ät lite lätt ca en timme innan jag ska iväg å ät mer när du är tillbaka....få se om det fastnar i min guldfiskhjärna.jag har ju en tendens att glömma fysiskt jobbiga saker.

Seeeg

Men det ska väl ändå inte få hindra en liten kort lugn löparrunda i novembermörkret?
Känns inte som det allra roligaste nu, att resa mig från soffan å byta om för en runda.....fast jag vet ju hur det kommer kännas sedan, det kommer vara värt varenda meter! Sååå vad väntar jag på? Att få publicera detta inlägg.....återkommer!