Varmare

idag och det fick mig att dra på mig löpardojjor (med broddar) och ge mig av ut på en 11 km runda. Så härligt att låta steg för steg lägga meter till meter. Snön föll ymningt på vissa ställen under löparrrundan. Fantasktiskt att något sådant litet som att komma en bit högre upp än vanligt påverkar vädret så mycket. Jag påbörjade och avslutade min runda på Ängarna och mitt i sprang jag uppe i Adolfsberg och Brickeberg. Där snöade det mycket mer än nere på ängarna - och det var "mycket" mer snö däruppe. När jag springer tänker jag på ingenting och allting. Vet inte riktigt hur jag kan tänka på ingenting, det är som att komma in i något slags flöde -.helt plötsligt blir jag bara medveten om var jag är, vilket jag inte ens funderat på under själva flödet. Spännande! När jag tänker på allting, ja då är det verkligen på allting i mitt liv - barnen, jobbet, politiken, löpningen, släkten, männen, hobbies mm mm Det häftiga är att jag oftast inte håller kvar en enda tanke särskilt länge, försöker ibland lösa problem, men har hittills inte lyckats med det under själva löparrrundan.



Från i somras (om nu någon trodde något annat)