motion

att springa på skogsvägar, att låta benen röra sig framåt i en takt som gör mig andfådd och svettig! Att göra detta och att ha möjlighet att göra det i skogen, lyssna på fåglar, hoppa (studsa) över ormar, insupa skogsdofter... åhh det är så himla läkande för kropp och själ! Att under själva löparturen slippa lösa en massa funderingar, det går liksom inte. Problem poppar upp i hjärnan, men stannar inte tillräckligt länge för att bilda en tankekedja, det är sååååå härligt att liksom bara acceptera de tankar som dyker upp och ner i huvudet. Endorfinerna som gör mig lugn, glad och ibland t o m lite manisk! Jag är en priviligierad människa!