att springa, öka takten lite, pendla lite snabbare med armarna, kolla klockan och den visar vid 7,6 km att jag håller ett ganska högt tempo för att springa milen. Tänker "va f-n, rekord är till för att slås" jag ska springa snabbt ända till jag kommit upp i 10 km. Hjärnan reagerar och säger lite lamt "det blir för jobbigt, jag kommer inte orka" Jag bestämmer mig för att låta bli att lyssna på hjärnan ett tag och säger, lite trotsigt; "jag KAN visst klara det, det är ju bara knappt 2,5 km kvar!". Javisst!!!!! :-) Jag klarade det.
Lycka kan beskrivas på olika sätt och finns i olika former. Det är så obeskrivligt härligt att springa och bara vara, låta vinden blåsa genom kroppen. Sammanlagt blev dagens runda 13.5 km, efter milen gick jag ner i tempo men fortsatte trots det i en hyfsat snabb takt. Jag mår så himla bra av att springa!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar