Aldrig

mer ska jag skriva om soffan...
Tro inte att jag fastnat i den i helgen! Nu blev det tvärtom och jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt. Ur hälsosynpunkt definitivt bra eftersom det numera finns evidens (vetenskapligt bevis) för att stillasittande är farligt, ÄVEN om man tränar. *Suck. Ur avkopplingssynpunkt något sämre eftersom jag inte riktigt vet om jag kopplat av i helgen. Fast visst har jag det - men inte i soffan. Jag gjorde det definitvt under gårdagens löparrunda - det är toppenbra avkoppling att springa när det är lite småhalt; koncentrationen (på var och hur jag sätter fötterna) måste vara på topp och då har hjärnan inte tid med några funderingar!

Jag kan bara konstatera att helgen varit snurrigare än de flesta! Trots det har jag hunnit med mycket och kopplat av och det är kanske så som livet är. Att ha barn i tonårsåldern är f-n svårt. Jag försöker och försöker och försöker att hela tiden göra mitt bästa, så naturligtvis gör jag det också - vilket inte uppskattas och det ska det ju inte göras heller....Men varför ska föräldrarskapet prövas så f-baskat. Tur jag har mina löparrundor att springa, mina barn, min familj, mina vänner, min omgivning, mitt liv - för utan alla kloka människor runt mig blir jag nog galen (tja några av er tycker ju redan det - men det är ok).

För egentligen är det väl så att när livet är lugnt och sansat, då behövs stödet och prövningarna mot ens egen värderings-/livskompass så att kompassen fortsätter att visa rätt när det börjar gunga och röras runt!!! Det är väl därför som ungdomarnas/barnens utveckling går i olika faser så vi föräldrar lär oss hitta rätt:-)