mörker....

ute, men inte i mitt hjärna! Jag tror faktiskt att om du skulle kunna se in i min hjärna, så skulle du nog inte hitta ut. För det gör ju knappt jag själv. Ibland funderar jag mycket på hur det kommit sig att jag är som jag är. Då är det riktigt kul att prova olika teorier
1; helt och hållet genetiska koder som trillat ner i min hjärna från mina förfäder och som gjort mig till en person som gillar att bryta - litegrann - mot normer. Få se nu.....vem av mina släktingar, som jag kan tänkas fått gener av, bryter/bröt mot normer? Jag kan inte komma på en enda!
2; helt och hållet präglad av den miljö jag växt upp i - och som bidragit till att jag vill bryta normer. Hmmm kan det vara att jag delvis växte upp i ett litet samhälle med många osynliga normer! Där blev det en tvärtomeffekt direkt.
3; jag är frukten av det som såddes för länge sedan och som sedan omhuldats, givits näring samt uppmuntran, blivit vingklippt och fått resa mig.

Men..oavsett hur det en gång varit så är jag som jag är idag, med förmågor, tillgångar som jag uppmuntrats till att använda och som jag när jag vill kan ändra!!!