Känns

som jag inte gjort ett dyft idag. Hur kommer det sig att jag tänker så? Beror det på att dagen idag har varit mörk, tycker inte att det ens blev ledljus inomhus mitt på dagen idag? Eller beror det på att jag inte varit ute en enda sekund och luftat mig? Eller är det så att det jag gjort idag inte räknas?! För när jag sätter igång och reflekterar över vad jag gjort så har jag faktiskt gjort massor! Målat akvarell, läst, tvättat, lärt mig hur man gör fotoböcker (och gjort det) valt massa foton, fixat julklappar till mormor och föräldrar.

Hur kommer det sig att det känns som om jag inte gjort något, så visar det sig när jag tänker efter, att jag faktiskt gjort massor *suck. Återigen ett bevis för att jag inte ska låta känslorna bestämma, för det är ju så att det är ju det jag tänker som skapar en reaktion hos mig och då känns det på ett sätt. Vilket jag inte riktigt trott på, så jag har naturligtvis prövat detta! Och det funkar!
Mitt expriment handlade om att jag inte skulle låta vädret påverka mig negativt. Så förra hösten när det började regna i mitten av oktober och det bara fortsatte vecka efter vecka då blev jag till slut så trött på att vara arg och sur på vädret. Det gick ju inte att påverka vädret i sig, och jag cyklade till å från jobbet varje dag! En dag bestämde jag mig; jag ska gilla regn. Jag började att intala mig följande fras hela tiden; åhhh så skönt det är att cykla i regnet, vad gör det att jag blir lite blöt - jag är ju frisk och jag blir stark av att cykla och jag får massor av frisk luft! Gissa vad!?!?!? Det funkade, idag när jag kommer ut och det regnar dyker en automatisk tanke upp i hjärnan "åhh så härligt, det regnar" :-)