Tonåringar

.......Funderar på hur svårt det är ibland att rodda runt sina tonårsbarn. De pendlar verkligen mellan att vara världens klokaste och förnuftigaste samt att vara helt okloka och oförnuftiga. Ibland vill de inte veta av mig som mamma och i nästa sekund tror de att jag rymt om jag går ut med soporna *puh! Visst de har det säker skitjobbigt och de vet säkert inte heller alltid själva varför det lir som det blir - MEN jag undrar varför allt vett ska försvinna och att de inte ens minns hur man tackar för maten. Sedan möter jag en annan vuxen som träffat barnen i ett eget sammanhang och de säger då; Åh vilka trevliga barn du har? Själv kar jag slutat åka känslomässiga berg-och dalbana. Det är snarare en känslomässig serpentinväg - jag kastas från känsla till känsla och hinner knappt med själv ibland. Det är ju tur att jag älskar mina barn <3.